Plötsligt befann jag mig i livmodern igen. Min kropp genomfors av olust och svaga kramper. Jag andades djupt, slappnade av och försökte skaka av mig det dåliga måendet och uppnå ett välbefinnande, som jag visste fanns där under olusten, men olusten kom tillbaka i våg efter våg. Den fanns i själva blodet, som pumpades in i min kropp. Mammas oro genomströmmade min kropp. Det fanns inget sätt att värja mig. Det smärtade i min händer. Särskilt i den högra kände jag en ganska stark smärta. Jag djupandades och kved uppgivet vid varje utandning.
Jag hade inte tagit mig igenom olusten, när terapeuten förklarade att tiden var ute. Jag reste mig upp och kände en stark eufori. Tusen kilo hade försvunnit från mina skuldror.
Jag provade Rosenterapin ett antal gånger för tre år sedan med mycket bra resultat, men eftersom resultaten avtog efter hand slutade jag. Nu har jag känt att det är dags igen. Och resultatet blev underbart!
Det är den terapiform, som gett mig tydligast kontakt med förträngda barndomsminnen och känslor. Samtidigt som jag ligger med mitt medvetande och mitt förnuft på massagebänken och terapeuten med varsamma händer trycker samman och vidgar olika punkter på min kropp, förlöses känslominnen i min kropp. Före livmodersekvensen hade jag gråthulkat lite trevande över att vara ensam och övergiven och avvisad av mamma i min gråt, men jag kom inte vidare på det spåret. De psykiska försvarsmekanismerna är ännu för starka. I stället kände jag att mitt kön var bortdomnat. Det fanns inte mer. Och så kom jag på att min kropp återupplevde tiden i livmodern. Min mamma var plågad av magbesvär under tiden hon var gravid med mig. Hon led av en vandrande njure, som inte upptäcktes och blev opererad förrän flera år senare. Hennes oro och dåliga mående under graviditeten plågade även mig och inte oväntat föddes jag två veckor för tidigt. Klart att jag ville ut ur denna tortyrkammare.
Jag har nu besökt tre Rosenterapeuter och fått makalösa resultat till en början hos alla tre. Det är för mig bevis nog för att metoden är mycket användbar. Och jag minns med ilska orden från psykologen på psyket, när jag var på utredning för ev psykologhjälp där: "Rosenterapi ingår inte i Socialstyrelsens katalog".
Nej, den traditionella sjukvården är fyrkantig, så det skriker om det. Krissamtal och Cipramil (antidepressiv medicin) är vad man "erbjuder".
Ett ton lyftes från mina axlar hos min Rosenterapeut och jag kommer att fortsätta med frigörande dans, holotropisk andning, Rosenterapi och andra kroppsterapier. Samtal är också bra, men räcker inte till för mina problem, som uppkom långt innan jag hade ett språk.
Vill Du veta mer om Rosenterapi kan jag rekommendera boken "Kroppen minns det du vill glömma" av Solveig Boehle.
7 maj 2002
Tobbe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar